tillbaka!
Hajsan!
Jag vet, jag vet...uppdateringen har varit usel! Det beror dels på att jag flög fram och tillbaka från Malmö i torsdags och dels för att jag har varit extremt lat.
Ni dog inte i alla fall! (får man hoppas?)
I alla fall, jag var i Malmö för att min gammelmormor fyllde 100! Skitcoolt enligt mig själv. Vi åt god mat och skrev dikter åt henne! Min dikt gick någonting såhär:
" Det är inte många som blir etthundra år,
för dig fäller vi alla en glädjetår.
Det har ju alltid varit sol på din dag,
idag är inget undantag.
Solsken, syrener och alla roar sig,
för i dag firar vi Dig. "
Inget mästervärk enligt mig, men vad tycker ni? (: Till mitt försvar så hade jag inte förberett det här, utan jag skrev det där.
Jo, det var en snubbe (eller snubbina?) som ville att jag skulle berätta om min "ätstörning". Egentligen är det ett för grovt ord när man ska beskriva det, men det är det dem flesta kan relatera till. Jag skulle mer säga "problem att äta." Jag mår inte bra när jag har ätit, och när jag låter bli känner jag mig glad. Stark. Att jag kan gå emot det jag egentligen vet att jag behöver.
Ett vanligt misstag folk gör att döma folk i förväg. (jag är inte ett undantag.) Om ni ser en väldigt spinkig person, med alla ben utstickande, tänker inte ni då "anorexia" eller "stackaren"? Eller "fyfan vad äckligt..."
Det är det många som gör. Men när ni ser en lite mulligare person tänker de flesta inte på det sättet?
Den spinkiga personen kanske inte har råd med mat, och den mulliga kanske har anorexia.
Hur då? Jo, för att anorexia sitter i hjärnan, inte kroppen.
När (eller om) man får anorexia vaknar man inte precis upp jättesmal? Nej, det är tankesättet som förändras. "Inte sötsaker" eller "inte mat" eller "shit, vad tjock jag är" är vanliga tankeställningar.
Som tur är har jag fått tillbaka aptiten nu. Om jag hade haft riktiga ätstörningar hade jag inte gjort det så där snabbt, d.v.s. jag utvecklade inte anorexia.
Nog sagt om det, här kommer lite bilder från Malmöööu (; :
Mums vad jag var taggad att gå upp vid den här tiden. -.- ^^
Stortorget. Kolla flumträden i bakgrunden! (?)
Gammelmormor fick ett brev från kungaparet.
Min outfit. (:
Tåååtaaaa!
Uppe i luften! ( :c ) flygrädd..
Det var allt, cha då!
Jag vet, jag vet...uppdateringen har varit usel! Det beror dels på att jag flög fram och tillbaka från Malmö i torsdags och dels för att jag har varit extremt lat.
Ni dog inte i alla fall! (får man hoppas?)
I alla fall, jag var i Malmö för att min gammelmormor fyllde 100! Skitcoolt enligt mig själv. Vi åt god mat och skrev dikter åt henne! Min dikt gick någonting såhär:
" Det är inte många som blir etthundra år,
för dig fäller vi alla en glädjetår.
Det har ju alltid varit sol på din dag,
idag är inget undantag.
Solsken, syrener och alla roar sig,
för i dag firar vi Dig. "
Inget mästervärk enligt mig, men vad tycker ni? (: Till mitt försvar så hade jag inte förberett det här, utan jag skrev det där.
Jo, det var en snubbe (eller snubbina?) som ville att jag skulle berätta om min "ätstörning". Egentligen är det ett för grovt ord när man ska beskriva det, men det är det dem flesta kan relatera till. Jag skulle mer säga "problem att äta." Jag mår inte bra när jag har ätit, och när jag låter bli känner jag mig glad. Stark. Att jag kan gå emot det jag egentligen vet att jag behöver.
Ett vanligt misstag folk gör att döma folk i förväg. (jag är inte ett undantag.) Om ni ser en väldigt spinkig person, med alla ben utstickande, tänker inte ni då "anorexia" eller "stackaren"? Eller "fyfan vad äckligt..."
Det är det många som gör. Men när ni ser en lite mulligare person tänker de flesta inte på det sättet?
Den spinkiga personen kanske inte har råd med mat, och den mulliga kanske har anorexia.
Hur då? Jo, för att anorexia sitter i hjärnan, inte kroppen.
När (eller om) man får anorexia vaknar man inte precis upp jättesmal? Nej, det är tankesättet som förändras. "Inte sötsaker" eller "inte mat" eller "shit, vad tjock jag är" är vanliga tankeställningar.
Som tur är har jag fått tillbaka aptiten nu. Om jag hade haft riktiga ätstörningar hade jag inte gjort det så där snabbt, d.v.s. jag utvecklade inte anorexia.
Nog sagt om det, här kommer lite bilder från Malmöööu (; :
Mums vad jag var taggad att gå upp vid den här tiden. -.- ^^
Stortorget. Kolla flumträden i bakgrunden! (?)
Gammelmormor fick ett brev från kungaparet.
Min outfit. (:
Tåååtaaaa!
Uppe i luften! ( :c ) flygrädd..
Det var allt, cha då!
Kommentarer
Trackback
